Att vänja sig

Efter att ha varit den som alltid tagit hand om

allt hemma är det nu ovant när en man

med största självklarhet hjälper till med

allt.

Om det är läxhjälp, matlagning, bildupphängning,

renovering, bära ut sopor eller att - som idag -

ta hand om sjukt barn medan jag jobbar,

Herr Bennemann tar hand om det!

Jag har har lite problem med att ta 

emot hjälp av andra.

Jag har problem med att andra

gör saker för mig.

Det är ovant.

När Herr Bennemann häromdagen

överraskade mig med en rykande

färsk äppelkaka och kaffe

efter jobbet....

....tänkte jag att:

Det här borde man väl för tusan

kunna vänja sig vid??

Ikväll är det dags för Herr Bennemann

att vänja sig.

Det blir ett premiärbesök hos IKEA

för hans del!!

Jag tror att han fixar även det.

Ha en skön helg!

Kram 

Elle

Oh Jesus!

Wow, vad tiden springer iväg!

Känner ni likadant, att ni inte hinner med i svängarna?

Jag har haft fullt upp med allt möjligt och känner ibland

 att det vore skönt med lite semester igen.

Det var inte dumt att leka "Jesus" en liten stund....

Känslan av att vandra över en "sjö" är enorm.

I själva verket är det en saltsjö - en enorm "pöl" som används för att 

producera salt. Jag har inte provat det, men man skulle nog kunna

traska över hela sjön utan problem.

Vattnet är lite rosa och bottnen är fylld av saltkristaller istället för sand.

I ett par andra saltsjöar hade vi turen att upptäcka flamingos!!

Min mamma använder saltvattnet för att lindra sina eksem.

Här plockades det saltkristaller istället

för snäckor...

Känslan av att vandra över en isliknande

massa är konstig. 

Herr Bennemann har en del saker han

"hatar". 

En av dem är korta byxor.

En annan är sandaler.

Det tredje är att cykla.

Jag vet inte hur det gick till,

men andra dagen hade Herr Bennemann

plötsligt ett par nya kortbyxor

och under besöket till saltsjön

var vi tvungna att bära sandaler.

Ok...vi hittade bara ett par rosa i hans storlek....

Nu är det bara det där med cykeln kvar.

*fniss*

Konsten att vandra över vatten ligger i familjen.

Saltet samlas upp av en maskin och fraktas sen per

löpande band till hamnen, där skeppen lastas. 

De vita högarna är salt, de gröna ställningarna är de löpande banden 

och bakom dem ett skepp som just blir fyllt med just salt.

Det ser ut som vatten, men är faktiskt salt!!!

Nu är det en häftig känsla av att veta att jag kanske

har trampat omkring i saltet till era frukostägg.

*moahaha*

Jag har en känsla av att ni ser bilder av

rosa clogs vid nästa frukost.

*blink*

Ha en skön vecka!

Kram

Elle

Tuuut-tuuut i Torrevieja

Under 80-talet tillbringade min morfar vintrarna

i Spanien. Han bodde lite utanför staden Torrevieja,

vid den spanska Costa Blanca-kusten.

Min morfar lever sedan länge inte mer, men min

mamma kör fortfarande ner dit, mycket pga

klimatet och de salta baden som lindrar

hennes eksem. Efter en hel evighet följde jag

och de yngsta barnen nu med henne dit igen.

Torre (torn) vieja (gammal)

Mycket hade förändrats, moderniserats och

förbättrats sedan jag var där sist...ähmm..1990.

Spanien har blivit ett rent och fint land.

Dessutom har en fd borgmästare i Torrevieja

kämpat för att göra staden fin och intressant.

Jag tycker att han har lyckats mycket bra.

Palmerna längst strandpromenaden fanns nog

där redan vid förra besöket, men jag blev mäktigt

imponerad av deras storlek och att de bar

stora klasar med frukt. 

Vi hade möjligheten att ta en lite tur i hamnen

och där kan man se de "viktigaste" ställena.

I bakgrunden skymtar man det gamla casinot.

Det är en av de äldsta byggnaderna i Torrevieja

och interiören är imponerande. Jag önskar att

jag hade haft modet att fotografera där inne. 

Vid nästa besök kanske.

Det gamla casinot

En annan - för oss - viktig byggnad var

restaurangen La Marina, som även det tillhör

en av de äldre byggnaderna. Eftersom den

är placerad vid hamnen kunde de erbjuda en

helt underbar fisk. Hade den varit lite färskare

hade den nog splattrat fram över tallriken.

Medan vi väntade slogs vi om brödet.

Gissa vem som "diskade" rent dippen

med sista smulan...

Eftersom jag inte dricker öl har jag nu

avslöjat mig själv lite.

Herr Bennemann kom naturligtvis andra veckan!

Jag hade aldrig trott att jag skulle göra det i

hela mitt liv, men vi gjorde det - vi tog

en tur med....

Tuuut-tuuut

Var vi inte riktigt turist-töntiga nu?

Stackars Herr Bennemann blev tvingad övertalad

 av  mig  att göra fler saker som han aldrig trott

 att han skulle göra i sitt liv. 

Men det skriver jag mer om i nästa

inlägg, där jag även berättar hur 

jag kunde vandra över vatten.

Ha en fortsatt fin helg!

Kram

Elle

Hola!

Är egentligen hemma sedan över en vecka

men har haft fullt upp och har först nu tid

att sitta och längta tillbaka till semestern

där äpplen byttes ut mot apelsiner...

...där krukväxter växte ute i rabatterna...

....där den gemensamma poolen blev lite

av en "privatpool"...

...där syskonkärleken upptäcktes mellan skrik och tjafs....

....där barnen var sysselsatta hur länge som helst med

ingenting annat än vatten....

...där man för en liten stund kunde hitta lugnet...

...och vandra över vatten....

...YES, I can!!

Vardagen hade mig i sitt grepp innan jag ens hann öppna

dörren där hemma. Nu ser jag bilderna och vill bara

tillbaka!!!!

I nästa inlägg ska jag berätta mer om var jag var,

om Herr Bennemann kom eller inte

och framöver avslöjar jag kanske även

hur man vandrar över vatten...

Kram

Elle